Skylten du ser, finns kvar i vårt trapphus som ett kuriosum. På 1940-talet, när huset var nybyggt, var det viktig information till hyresgästerna.
Alla vi som går omkring med SOS 112-appen på våra telefoner, skulle nog betacka oss för at behöva lämna bostaden och springa runt hörnet för att komma till ett brandskåp med nödtelefon. Ta med sig barnet och katten, på vägen nedför trappan knacka på hos grannarna och varna… och hur går det med branden som man inte lyckades släcka?
Det är lätt att tänka sig att vanligt folks handlingskraft och samarbetsförmåga kunde vara skillnaden på liv och död!
Våra mor- och farföräldrar växte upp utan saker som vi idag tar för givna. Färre prylar och bekvämligheter, färre klädesplagg och ingen torktumlare, svart/vit eller ingen TV alls. Det var lyxproblem, om man ens ansåg det vara problematiskt.
Men om vi nu lyssnar på de äldres berättelser, tar del av deras erfarenheter och lär oss lite lågteknologisk omtanke, skulle inte världen bli en bättre plats?